Julljus

Stöpningen av julljus har hört till svenska traditioner i hundratals år. Seden var att man skulle stöpa julljus under den första veckan i december. Sedan lyste man upp stugan med sina nystöpta julljus under årets mörkaste tid.

Man stöpte julljus i olika storlekar, och till julbordet använde man ett särskilt stort ljus. Detta brann hela natten. Klockan tolv, då Jesus föddes, skulle lågan dela sig i två lågor. På julmorgonen brann det ljus i alla fönster, dessa hade till uppgift att hålla de onda andemakterna borta.

Människor har alltid velat leva nära ljuset. När sol och måne inte räckte till fick man helt enkelt tillverka sitt eget ljus. De äldsta ljusen gjordes av växtfibrer indränkta med fett, vax eller harts. Det var under 300- talet som vaxljusen började komma i bruk och 800 år senare blev talgljusen populära. Sedan 1800-talet har man främst använt ljus gjorda av stearin och paraffin.

Då man stöpte ljus, samlades hela familjen runt ett träkärl som var fyllt med smält talg och stearin. Man läste mystiska formler över blandningen, och började sedan doppa vekarna av blån eller bomullsgarn i talget eller stearinet. Då lagret på danken stelnat upprepades doppningen om och om igen tills ljuset fått en lämplig storlek. De stöpta ljusen hade fler funktioner än att sprida ljus under helgen, de användes även som gåvor till fattiga och arma människor.